Drömde en sjuk dröm inatt:
Lena bjöd mig på mat, nån stor biff. Jag var jättehungrig och åt med god aptit. Efter halva måltiden kom jag mycket förvånat på att det var kött jag satt och åt. Skum dröm. För det första skulle jag aldrig i livet äta kött längre och för det andra skulle inte Lena bjuda mig på det heller. (Hon brukar faktiskt vara snäll och bjuda på quorn fast hon inte är vego själv.)
Och apropå det är det nu ett år sedan jag åt kött sist. Såg filmen We feed the world förra sommaren och bestämde mig sen under hösten att sluta äta kött. Fasade ut ganska långsamt och åt fortfarande kyckling ett tag. Men i november nån gång slutade jag med det också.
Äter fortfarande vissa mjölkprodukter, ägg samt fisk och skaldjur, men av samma skäl som jag slutade med kött är jag tveksam till att äta fisk också. Fiskeriindustrin är ju inte heller bra för miljön. :/
Det var ett tag sen jag köpte hem fisk själv, men jag äter det om jag blir bjuden och äter ofta fisk ute på restaurang. För tyvärr är många restaurangers vegetariska alternativ inte mycket att hänga i julgranen direkt. Tanken på att vara vegan tilltalar mig mycket, av både etik- och hälsoskäl, men samtidigt är jag för bekväm för att bli det. I alla fall i dagsläget.
Hörde på Vetandets värld i P1 idag och de pratade om ”klimatångest”. Jag måste säga att ju mer insatt jag blir desto mer klimatångest får jag. Alltså, för att ta adventsbelysningen som exempel. Totalt onödigt ur energisynpunkt. Men ändå så mysigt. Det är samma sak med fisken, jag känner att jag inte ”borde” äta fisk – men är ändå inte beredd att ge upp den (ännu).
Känner ni som läser här av någon ”klimatångest”?
Filed under: Vego | 2 Comments
Du, slår man upp klimatångest i en ordlista är det en bild på mig där. Har ständigt dåligt samvete men ingen ork/lust att göra något åt det. :/
Hmm, nä det är väl en del av ångesten. Att man inte orkar.